de Kooning och jag

En del av mitt projekt var att tolka en konstnär. Det var svårt men även roligt! Jag valde Willem de Kooning en abstrakt målare som jobbade mycket med gömda former och färgfält.

Själv var jag inte så nöjd med min tolkning men den verkade gillas av de andra studenterna på redovisningen. Det var roligt att leka med färg. Jag blandade oljekritor med flytande tusch.

Till kursen skrev jag även en rapport. Den går att läsa här. Kan vara intressant om man är intresserad av skissprocesser. Eller om man bara vill se en snyggt layoutad rapport för en gång skull...

Djuren

Tyvärr halkade den här bloggen efter, jag hade helt enkelt för mycket att göra med jobb, c-uppsats och allt annat i livet...
Men här är djuren som jag skissade på under projektet. Det blev en liten hög med rävar, igelkottar och fladdermöss.




Det var en väldigt bra övning för mig. Jag lärde mig en massa nya saker. Bland annat började jag skissa med en stiftpenna vilket gjorde att jag inte kunde trycka så hårt och på lå sätt jobbade jag mig fram till en ny skissteknik. Jag började också använda skissbilder och kunde utefter dem välja var jag ville lägga fokus. Som i rävarna precis ovanför valde jag att koncentrera mig på formen framför detaljer. Och jag lärde mig också att låta skisserna vila för att kunna se dem på nytt efter en dag eller två. Jag är väldigt självkritisk och tyckte att det mesta faktiskt blev skit under tiden som jag ritade medan jag faktiskt kunde tycka att det var okej eller rentav bra dagen efter.

Det var kämpigt att ta sig igenom det här projektet men jag är himla glad att jag gjorde det här "grovjobbet" för när jag sedan jobbade med mitt examensarbete och skulle göra illustrationer till min bok lossnade det för mig och jag hittade en stil som jag kände mig bekväm och nöjd med. De illustrationerna är mycket bättre än dem ovan och även om de inte är perfekta så känner jag att jag har hittat ett utrymme att utvecklas i. Jag ritar inte bara roligt längre.

Strukturera mera!

Nu har jag skapat ett system för mitt arbete. Det är ganska enkelt men jag tror att det kommer visa sig vara effektivt.

Så här:

Mitt manifest: Jag ska ha kul och jag ska rita djur.

För att genomföra detta bestämmer jag att slumpen är min logik. Jag utgår från boken "Djur i Sverige" som jag har lånat på biblioteket. I den finns de vanligaste svenska djuren presenterade med bilder och fakta. För att välja djur slumpmässigt har jag bett min vän R-bert att ge mig ett nummer mellan 5 och 185. Idag gav han mig numret 44 och den sidan handlade om fladdermöss. Hurra för det säger jag! ( Vill ju verkligen rita fladdermöss!)

Själva skissandet är indelat i tre delar: Först kommer jag göra lite skisser för att lära känna mitt objekt, sedan för att inte fastna i samma tankespår kommer jag att välja en konstnär och utifrån denna tolka mitt objekt, tillslut kommer jag göra en slutlig version av mitt objekt, kanske påverkad av konstnärstolkningen, kanske inte.

Jag siktar på fem djur men det kanske blir fler eller färre.

Okej, då sätter jag igång!

Handledning, en anledning!

Nu har det gått ett tag sedan jag startade upp bloggen och detta har hänt:

Jag har varit på två handledningar, på den första berättade jag om mitt projekt och det gick bra. Min lärare tyckte att det var intressant och vi pratade om vikten av processer och att få pröva saker både inom och utanför ramarna. Sedan tog jag upp frågan med mål och vilka olika slags mål jag kunde tänka mig. Bland annat hade jag en tanke om att illustrera Alexandra Falagras olika punkter i Tecknarens manifest. Visst, det kunde vara ett bra mål, tyckte min lärare men så sa han; eller varför ska du ha ett mål? Processen i sig kan väl vara målet? Och boink, där bröt mitt sans ihop. Inget mål? Jag nickade mest och kände hur förvirringen studsade runt i mitt huvud när jag gick därifrån.

Sen blev ingenting gjort. Papprena fick ligga. Tomma, blanka, tysta.

Idag hade jag handledning nummer två och det var tur att jag gick säger jag bara. EvaMarie min lärare förstod direkt att det inte fungerade att inte ha något mål för mig. " Du måste sätta upp regler och ramar som du håller dig inom, där du bestämmer vad du ska teckna för något. Gör ett manifest, skapa en struktur."

Allt lät så bra i mina öron, struktur, regler, ramar...mål!

Så där är jag nu. Filar på min struktur...

Där jag är nu

Jag har kliat mig i huvudet. Länge.
För var börjar jag? Hur definierar jag mitt problem? Hur spräcker jag vallen? Och vad ska mitt projekt sluta i?

Mitt mål är inte att bli illustratör. Mitt mål är snarare att bli någon som tycker om att teckna och gärna gör det utan att skämmas. Mitt mål är att kunna visa upp mina bilder utan att blir rödare än en solmogen tomat i ansiktet och kunna säga det här har jag gjort.
Mitt mål är att kunna sätta mig ner och njuta av att teckna, glädjas av processen och sen kunna känna att det blev bra/ det blev sådär utan att världen gick under.

Jag fick tipset av en lärare att läsa Tecknarens manifest av Alexandra Falagara. Det var ett bra tips.

Alexandra skriver om hur hon tänker om tecknarens roll och vad som skapar bra förutsättningar för tecknadet på ett otvunget och avslappnat sätt. Hennes bok är fylld av betraktelser, historier och funderingar. Och är helt fri från illustrationer, man får helt enkelt fylla sitt eget huvud med bilder.
Den första punkten i Tecknarens manifest att man ska ha ett eget rum där man kan ha ständig tillgång till tecknandet. Där pennor ligger framme och pappret bara väntar på en. Där man får vara i fred och kan få försvinna in i sin egen värld.

Som tur är har jag det!
Ett eget rum som jag verkligen gillar. Så här ser det ut:

(Lite suddig men jag blir så skummögd på kvällen.)

Jag har lagt upp en sida här på bloggen där jag försöker att samla inspiration. Kan egentligen vara vad som helst. Kom gärna med tips!

Nu så...

Det svåraste är alltid att börja. Men det är bara att sätta fart, ut med det bara!
Så jag börjar med att säga hej.

HEJ!!! HEJ!

HEJ!

¡hej! HAJHAJ!

Jag heter Li, ni kommer snart få se mer av mig.