Jag har varit på två handledningar, på den första berättade jag om mitt projekt och det gick bra. Min lärare tyckte att det var intressant och vi pratade om vikten av processer och att få pröva saker både inom och utanför ramarna. Sedan tog jag upp frågan med mål och vilka olika slags mål jag kunde tänka mig. Bland annat hade jag en tanke om att illustrera Alexandra Falagras olika punkter i Tecknarens manifest. Visst, det kunde vara ett bra mål, tyckte min lärare men så sa han; eller varför ska du ha ett mål? Processen i sig kan väl vara målet? Och boink, där bröt mitt sans ihop. Inget mål? Jag nickade mest och kände hur förvirringen studsade runt i mitt huvud när jag gick därifrån.
Sen blev ingenting gjort. Papprena fick ligga. Tomma, blanka, tysta.
Idag hade jag handledning nummer två och det var tur att jag gick säger jag bara. EvaMarie min lärare förstod direkt att det inte fungerade att inte ha något mål för mig. " Du måste sätta upp regler och ramar som du håller dig inom, där du bestämmer vad du ska teckna för något. Gör ett manifest, skapa en struktur."
Allt lät så bra i mina öron, struktur, regler, ramar...mål!
Så där är jag nu. Filar på min struktur...
1 kommentar:
Kära Loppan
En sak jag har märkt är att en kan bli hindrad och låst av att ha allt för tydliga, uttalade mål — en ser liksom slutresultatet och tråkas av det på förhand. Varför ska en göra något när en redan vet vad det kommer att bli? Ett arbete måste rymma överrasknigar och utrymme för spännande tillfällen att ta tillvara på. Kanske var det det den första läraren menade?
Utan strukturer och ramar blir en helt lost, en måste ju ha något att förhålla sig till — något att utgå från, att brottas eller gulla med.
Jag tror att en måste skilja på mål och struktur helt enkelt, precis som du just nu gör.
Lycka till med ditt arbete!
/A.F. (som kom hit genom en googling på T.M!)
Skicka en kommentar